lördag 21 april 2018

En champagnedrickares guide till stilla viner: en återblick

Det har tagit tid men nu har jag skrivit fem avsnitt om stilla viner:
Bordeaux
Bourgogne
Tyskland
Piemonte
Rioja

Jag kommer att skriva två avsnitt till innan jag avslutar den här artikelserien: Toscana och Rhone.

Dessutom kommer jag att börja skriva lite mer om de stilla viner jag dricker. 55 % av alla viner jag dricker är ju faktiskt stilla viner.

torsdag 19 april 2018

Återbesök i Manila

Den här veckan har jag varit i Manila och i tisdags tog med några kolleger till Elbert's Steak Room, som var en av våra favoritrestauranger när vi bodde här. Amerikanskt kött av högsta klass men man får också betala för den kvaliteten: en entrecote kostar över 700 kr.

Till det tog jag in en Roda Reserva 2012, en väldigt trevlig Rioja som finns på Systembolaget för 349 kr.

måndag 16 april 2018

Nya årgångar av Vilmart hos Franska Vinlistan

Under bloggens vinterdvala missade jag inte bara två dryckesauktioner och att Frantzén fick tre stjärnor, utan också att Franska Vinlistan släppt nya årgångar av Vilmart. Lyckligtvis finns alla kvar att beställa och själv har jag både hunnit köpa och prova.

Vilmart Grand Cellier Rubis 2011 är en av de nya årgångarna. Jag var inte helt förtjust i 2010:an som var lite för kraftig för min smak, men 2011:an är väldigt elegant med fint integrerade ekfat. Båda finns att köpa hos Franska Vinlistan för 835 kr/flaskan och jag rekommenderar verkligen 2011:an. Vilmart lyckades även väldigt bra med Grand Cellier d'Or 2011 så i likhet med ett par andra udda årgångar, som 1992 och 1997, verkar det ha varit ett riktigt Vilmart-år!

Apropå Vilmart kan jag varmt rekommendera Kristaps Karklins Instagram-konto. Han provar en rad spännande och bra champagner och lägger upp snygga bilder med provningsanteckningar. Häromveckan provade han just Grand Cellier Rubis 2010 och skrev så här (min översättning):

Roséchampagne är en vintyp som delar mina vänner och konsumenter i allmänhet i olika grupper. Få föredrar saignée - den mest extrema, andra föredrar 'blended' odlarroséer, medan några föredrar 'blended' roséer från de stora champagnehusen. Vilmart Grand Cellier Rubis 2010 är ett av få viner som kan tillfredsställa allihopa.

Vilmart har också bytt etiketter på alla sina viner och nu har alla vit bakgrund.

Den nya etiketten på rosén är den jag tycker är snyggast.

Etiketten för Coeur de Cuvée var bättre förr!

lördag 14 april 2018

En champagnedrickares guide till stilla viner: Rioja

I norra Spanien ligger Rioja, en vinregion där man kan hitta mycket bra viner till rimliga priser och är därför en region jag rätt ofta väljer på restaurang. Tempranillo heter den dominerande druvan i röda Riojaviner men oftast innehåller vinerna också grenache, eller garnacha tinta som druvan heter i Spanien, samt malvasia och graciano. Vinerna är oftast lagrade på ekfat. Traditionellt lagrades vinerna länge på amerikanska ekfat men numera tar moderna producenter det lugnare med eken och använder fransk ek och har kortat ner tiden.

Apropå ekfat och lagring så bygger klassificeringssystemet som infördes 1980 i Rioja på just lagringstid:
Crianza: lagrad i minst två år, varav ett år på ekfat
Reserva: lagrad i minst tre år, varav ett år på ekfat
Gran Reserva: lagrad i minst två år på ekfat och minst tre år på flaska

(Ovanstående tider gäller rödviner, för vita är lagringstiderna något annorlunda.)

Hur dåligt druvmaterial man än har kan man alltså få skriva Gran Reserva på etiketten bara genom att lagra vinet i några år extra, och det är exakt vad vissa producenter gör. Svärfar brukar ibland skryta med om att han kan köpa tre flaskor Gran Reserva för 10 euro på lokala snabbköpet i Marbella, och då tänker jag tyst: ”Jättebra, bara jag slipper dricka det”.

Det finns omvänt producenter som har tillgång till mycket bra druvmaterial men inte vill lagra sina viner i två år på ekfat. Roda I Reserva är ett bra exempel på ett sådant vin och 2009:an av det vinet är nog den bästa röda Rioja jag druckit. 2010:an (en på papperet ännu bättre årgång) av samma vin finns i beställningssortimentet för 519 kr. 

Vit Rioja dricker jag sällan men den är gjord på druvan viura. Bortsett från kultvinet Viña Tondoñia Blanco som är väldigt svårt att få tag på har jag inte druckit några riktigt bra vita viner från Rioja de senaste åren.

Min erfarenhet är att årgången är extra viktig för Riojaviner jämfört med andra regioner och just nu ska man leta efter 2009, 2010 och 2011. På restaurang brukar jag tjuvkika i appen WineSpectator WineRatings+ för att se vilka årgångar som har högst betyg.

Det finns mycket bra Rioja på Systembolaget, om man räknar in beställningssortimentet. Här är några konkreta tips:
Muga Reserva Selección Especial 2012 för 275 kr. 

Ingen Gran Reserva? Det finns säkert några bra men just nu hittar jag faktiskt ingen bra Gran Reserva som jag har provat på Systembolaget.

fredag 13 april 2018

Äntligen tre stjärnor för Frantzén

Det här är ingen nyhet längre men i slutet på februari fick Frantzén, som första svenska restaurang någonsin, tre stjärnor i Michelinguiden. Jag har inte varit på nya Frantzén än men besökte Frantzén-Lindeberg två gånger och Frantzén i Gamla stan en gång. Enligt mig borde Björn Frantzén fått den tredje stjärnan för flera år sedan och det är bara att gratulera att han äntligen fått den.

Jag ska försöka få bord på nya Frantzén snart men jag råkar alltid vara upptagen med något annat när de öppnar för nya bokningar den första i varje månad. Nu senast satt jag i en skidlift i Åre när bokningen av bord i maj öppnade.


torsdag 12 april 2018

Lilla Ego imponerar stort

I förra veckan blev jag och min fru bjudna på middag på Lilla Ego av min bror och hans fru.

Lilla Ego är en liten krog på Västmannagatan i Vasastan som kombinerar fine dining med kvarterskrogskänsla. Servicen är mycket avslappnad men också mycket kompetent och maten håller faktiskt Michelinkrogsklass! En unik restaurangupplevelse i Stockholm.

Det är svårt att få bord (av förståeliga skäl!) men jag kan varmt rekommendera ett besök.

Tataki på häst med gröna gubbar och svamp. Fantastisk!

En mycke bra torskrätt som inte längre finns kvar på menyn.

tisdag 10 april 2018

Krug 2004 vs Krug 2002

Årgång 2002 i Champagne ansågs länge vara den bästa årgången på 2000-talet. Numera håller jag 2008 ännu högre men vissa tycker fortfarande att 2002 är bäst. Jag skulle beskriva champagnerna från 2002 som balanserade med bra syra som kräver tid i källaren för att komma till sin rätt. De bästa 2002:orna jag druckit är Pol Roger 2002, Winston Churchill 2002 och Vilmart Coeur de Cuvée 2002.

2004 är också en bra årgång, framför allt för chardonnay, men håller inte lika jämn hög klass som 2002. Många 2004:or var både tillgängliga och bra redan som unga, till exempel Dom Pérignon 2004. Sedan måste jag nämna Billecart-Salmon Blanc de Blancs 2004, en fantastisk champagen som jag hade förmånen att prova på magnum förra året.

Under den senaste månaden har jag haft förmånen att prova både Krug 2002 och 2004 för första gången. 2002:an har enorm potential men behöver mer tid i källaren, men Krug 2004 är helt fantastisk. Den bästa 2004:a jag provat och faktiskt den bästa unga årgångs-Krug jag provat. (Jag har tidigare provat 95, 96, 98, 00, 03 och 02 som unga.) Tillgänglig och charmig, rätt mycket chardonnaykaraktär men Krugparfymen och Krugsyran finns där.

fredag 9 februari 2018

Vad är i görningen med Krug Grande Cuvée?

Sent på hösten 2016 släpptes Krug Grande Cuvée 163eme Edition. Det var de sista flaskorna med 2007-bas som fick heta 163eme Edition. (Innan dess släpptes under en ganska lång tid Krug Grande Cuvée med 2007-bas utan att heta 163eme Edition.) Nåväl, i maj förra året såg jag Krug Grande Cuvée 164eme Edition (2008-bas) på Heathrow för första gången och idag köpte jag en Krug Grande Cuvée 166eme Edition (2010-bas) på Heathrow. Även 165eme Edition är släppt även om jag inte sett den ännu.

Vad är i görningen? Det går alldeles för fort framåt. Min gissning är att Krug planerar att släppa en sendegorgerad version av Grande Cuvée och nu lägger undan en del av produktionen av de senaste "årgångarna" av Grande Cuvée för det, från 164eme Edition och framåt. Kanske kommer den att få tillnamnet Collection precis som de sendegorgerade årgångsvinerna?

måndag 5 februari 2018

Födelsedagschampagne

Jag fyllde år i helgen och det är bra att ha en far som läser bloggen när han ska köpa champagne och ge mig i födelsedagspresent.


onsdag 24 januari 2018

Arras imponerar

De bästa mousserande vinerna i Australien produceras på Tasmanien och den mest kända producenten heter Arras. För några år sedan provade jag Arras Blanc de Blancs (minns inte vilken årgång) blint sedan efter en vertikalprovning av årgångs-Krug och blev väldigt imponerad. Fram till igår har jag hållit Arras Blanc de Blancs som det bästa mousserande vin (exklusive Champagne förstås) jag druckit, tätt före Roederer Estate l’Ermitage från Kalifornien.

Igår blev jag bjuden på Arras toppvin, Arras E.J. Carr Late Disgorged 2002, av en kollega i Perth. Den är gjord på 58 % Chardonnay, 42 % Pinot Noir, har en dosage på 8,5 gram och har fått ligga tio år på jästen. Det kostar runt 1000 kr här i Australien och för att någon ska betala så mycket behöver det alltså vara bättre än de flesta champagner.

En del av vinet har lagrats på franska ekfat och det märks tydligt. Otroligt öppen på näsan, smörkola och röda äpplen, brioche, nybakt bröd, bra syra och lång eftersmak. Ett riktigt bra vin. Det är roligt att det är möjligt att göra så bra mousserande viner utanför Champagne.


söndag 21 januari 2018

Nobu - top of the food chain

I december var jag i Perth på en jobbresa och besökte då Nobu som ligger inne på casinot Crown. Nu har jag varit på sex olika Nobu-restauranger i fyra olika världsdelar. Jag var just inne på Nobus hemsida och räknade till 19 restauranger i världen. Uppenbarligen är jag en stor fan men kan  verkligen en restaurangkedja vara fine dining? Michelinguiden tycker det och har gett ett antal Noburestauranger en stjärna. Hur står sig Nobu i Perth jämfört med de andra? Den är precis lika bra, tycker jag. Faktum är Nobu håller imponerande jämn och hög standard - jag har gjort kanske 25 besök de senaste tio åren på olika Nobu och aldrig blivit besviken. Kanske att Nobu på Caesars Palace i Las Vegas är bästa upplevelsen men det beror mycket på att servicen alltid är så extremt bra i USA.

Annars är de flesta restaurangkedjor snabbmatskedjor som serverar skräpmat även om det på senare år poppat upp en mellankategori, till exempel Vapiano (en tysk kedja som nu har över 200 restauranger i 33 länder), Gordon Ramsay Maze Grill och Jamie's Italian. Just Jamie's Italian har precis öppnat en restaurang i Perth som jag också besökte i december. En hygglig italienare som lånar lite stjärnglans av Jamie Oliver. De har precis öppnat en restaurang i Stockholm också som jag inte varit på.

Men, som sagt, ingen restaurangkedja kan mäta sig med Nobu.

torsdag 4 januari 2018

En summering av 2017

Kära läsare, som ni märkt har det blivit lite glest mellan inläggen det senaste halvåret. Jag har inte haft tid att skriva; däremot har jag haft tid att dricka. 2017 var antagligen mitt mest aktiva vinprovarår hittills med 420 provade viner varav 182 champagner.

Årets tio bästa champagner var:
1. Jacques Selosse La Côte Faron (deg 2012)
2. Winston Churchill 1996
3. Charles Heidsieck Cuvée Charlie 1985
4. Billecart-Salmon Blanc de Blancs 2004 (magnum)
5. Vilmart Coeur de Cuvée 2000
6. Pol Roger 2002
7. Gosset Celebris Rosé 2007
8. Bollinger RD 1996
9. Charles Heidsieck Blanc des Millenaires 1995
10. Pol Roger 2000

Precis utanför listan hamnade Billecart-Salmon Cuvée Nicolas-Francois 1999 (magnum) och Clos des Goisses 2006.