Hedonism Wines i London

Sedan i morse befinner jag mig på europeisk mark för första gången på ett halvår. De närmaste dagarna väntar lunch på tvåstjärniga Hibiscus, middag på Oaxen Krog och födelsedagsmiddag på enstjärniga Pollen Street Social. Det ska bli härligt att äta riktigt bra restaurangmat igen. Jag återkommer så klart med rapporter om alla tre.

Idag slank jag in på Hedonism Wines, en underbar vinbutik här i Mayfair i London. Hedonismen är en filosofisk inriktning som handlar om att människan gör allt för att maximera sin njutning. Ett perfekt namn på en vinbutik för exklusiva viner!

Hedonism Wines har ungefär 6.000 olika viner i lager varav över 300 champagner och både pris- och kvalitetsnivån ligger högt. Jag gick runt bland champagnerna och såg bland annat Jacques Selosse 1999 på magnum, en 6-liters Cristal 1990 för £11.219, Moët & Chandon Grand Vintage 1988, Henriot Enchanteleurs 1990 på magnum, osv. Jag fick ett starkt köpbegär men lyckades bärga mig.

Här är en bild på champagneavdelningen:

Dags för Krug 2003

Det är alltid en stor händelse när Krug, det i särklass främsta champagnehuset, släpper en ny årgång och nu är det dags igen. Intressant nog väntar Krug med 2002 och släpper 2003:an först. Den finns att beställa på Farr Vintners och Fine+Rare i England men det lär dröja några månder innan den dyker upp i butik.

Jag ska givetvis ge den en chans men jag måste erkänna att jag är lite skeptisk. Krug karaktäriseras alltid av en hög syra och den bör lysa med sin frånvaro i en 2003:a. Varför släpper de då ett årgångsvin från 2003 överhuvudtaget? Är det relativt nye ägaren LVMH som vill öka lönsamheten genom att släppa fler årgångsviner tro? Jag har läst att produktionen av Krug 2003 är 25% mindre än för en genomsnittlig årgång men det låter ändå i mina öron som för stor produktion för att hålla kvaliteten uppe. Jag hoppas verkligen att jag har fel.

Jag ska till London i nästa vecka och ska se om jag kan få tag på en flaska och prova.

Gosset – en presentation

Nu är turen kommen att presentera Gosset, nummer nio på min lista över de främsta champagnehusen. Här är listan igen, med länkar till de presentationer som jag skrivit:

1. Krug
2. Pol Roger

3. Henriot
4. Jacquesson & Fils
5. Louis Roederer
6. Philipponnat
7. Bollinger

8. Billecart-Salmon

9. Gosset

10. Charles Heidsieck

Det finns två champagnehus som gör anspråk på att vara äldst i Champagne. Det ena är Ruinart som grundades 1729 och blev det första champagnehuset, det andra är Gosset som grundades redan 1584 och är det äldsta vinhuset i Champagne.

Gosset ligger 350 meter från Bollinger i grand cru-byn Aÿ, känd för sin Pinot Noir. Även utmärkta Deutz och flera andra champagnehus har sin hemvist i samma by.

Tidigt i min “champagnekarriär” föll jag för Gosset Grande Réserve. Jag fick den serverad blint av svärfar och tyckte att det var en riktigt bra non-vintage standardchampagne och det tycker jag fortfarande. Mycket kraft och syra men ändå en champagne som de flesta brukar uppskatta. Den kostar 401 kr på Systembolaget men det är den absolut värd. En väldigt snygg flaska också, för övrigt. Den enda jerobaum (3 liter) jag köpt var just en Gosset Grande Réserve och den korkade jag upp på min 40-årsfest.

Sedan har Grande Réserve ett systervin i årgångslösa rosén Grand Rosé. Den har jag tipsat om många gånger här på bloggen. Det är en riktigt bra rosé för rimliga 461 kr. Det är svårt att hitta en bra roséchampagne för mindre pengar.

Tyvärr är inte de här två vinerna Gossets ingångsvin, de har en enklare non-vintage också som heter Brut Excellence. Namnet är missvisande, den är tyvärr inte särskilt bra alls. Enklare druvmaterial, högre dosage (11 gram) än Grande Réserve och det enda av alla Gossets viner som genomgår malolaktisk jäsning. Alla övriga Gossets viner känns väldigt kvalitetsdrivna men det här är en mer kommersiell produkt. Jag blev chockad när jag såg att den kostar hela 360 kronor i Sverige. Köp inte!

Gossets årgångsvin är mycket pålitligt även om det kanske inte är något charmtroll som ungt. Med några års lagring kan de bli riktigt bra, som till exempel Gosset 1996. Senaste årgången är Gosset Grand Millésimes 2004 på Systembolaget, en årgång som jag tyvärr inte hunnit prova eftersom jag aldrig sett Gosset här i Asien.

Dessutom har Gosset en prestige-vintage som heter Celebris som har sylvass syra som ung. Den behöver ännu mer tid i källaren än vanliga årgångsvinet. Jag har några 1998:or i min svenska källare som ska få ligga till sig i några år till. Senaste årgången är Celebris 2002 som jag tyvärr inte provat.

Avslutningsvis har Gosset två blanc de blancs vilket är lite märkligt för ett hus som ligger i Aÿ. Båda är årgångslösa och den enklare heter Grand Blanc de Blancs. Namnet antyder att den ingår i samma familj som Grande Réserve och Grand Rosé men jag tycker att den är svagast i trion och då den också är dyrast köper jag den aldrig. Sedan finns det en årgångslös Celebris Blanc de Blancs som är helt fantastisk. Tyvärr skrivs inte årgångsblandningen ut på flaskan men senaste versionen är baserad på 1999 och innehåller hela 45% reservviner från 1995, 1996 och 1998. Det här är en blanc de blancs i absolut högsta klass och åldern på de ingående vinerna gör att den har en skön mognad redan när den släpps. Nu när jag tittar på Gossets hemsida finns inte det här vinet listat längre... Jag hoppas att det bara betyder att de vill låta nästa upplaga av det här vinet lagras lite till innan det släpps, för jag hoppas verkligen att det inte försvinner ur sortimentet. (Det finns inte kvar på Systembolaget heller.)

I väntan på Gosset Celebris Blanc de Blancs Extra Bruts återkomst rekommenderar jag Grande Réserve, Grand Rosé och några Gosset 2004 till källaren.

Oaxens vinlista

Om två veckor, den 1-2 februari, ska jag till Stockholm och har bokat in ett besök på Oaxen Krog. Jag besökte gamla Oaxen vid ett par tillfällen och då var den nog Sveriges bästa restaurang. Nu vet jag inte hur den står sig i konkurrens med Frantzén och Mathias Dahlgren men det ska bli spännande att äta där.

Jag mailade igår och bad dem skicka sin vinlista så att jag kan komma dit förberedd. Champagnedelen är mycket imponerande med många viner från Jacques Selosse: fyra olika årgångar (1998, 1999, 2002 och 2003) och sedan rosén, Initial, V.O. och Substance med olika degorgeringsdatum. Dessutom Krug, Salon och några intressanta odlare. Just nu lutar det åt att jag kommer att ta in en Selosse Rosé, jag kommer att diskutera med sommelieren hur den passar till maten.

Bland de stilla vinerna hittade jag tre äldre årgångar av Viña Tondonias vita Gran Reserva: 1964, 1968 och 1970. Jag älskar Vina Tondonias viner och är mycket nyfiken på de här, inte minst 1970:an som är mitt födelseår. Men jag har aldrig druckit ett så gammalt (stilla) vitt vin och vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig.

Tur att jag har två veckor till på mig att fundera på det här.

Matlagning enligt Heston

Jag har precis upptäckt matlagningsprogrammet How to Cook Like Heston (eller Matlagning enligt Heston som det hette när det gick på SVT). Programmet leds av Heston Blumenthal, en av världens allra främsta kockar. Han är en självlärd kock och utan någon professionell erfarenhet startade han 1995 restaurangen Fat Duck i England och lyckades ta den till tre stjärnor i Michelinguiden och den anses vara en världens bästa restauranger. Numera har han även en restaurang inne i London: Dinner by Heston Blumenthal på hotell Mandarin Oriental i Knightsbridge som precis har fått sin andra stjärna.

I programmet lär Heston ut tekniker för matlagning i hemmet och det är väldigt underhållande. Ett helt program ägnas till exempel åt hur man kokar ägg och gör andra saker med ägg. Hela serien finns att se på Youtube, första programmet handlar om kött och det kan ni se här.

Moët & Chandon 1964 på magnum

Ett par vänner från Sverige avslutade en resa till Australien med ett besök hos oss här i Manila och hade med sig en Moët & Chandon 1964 på magnum för att fira fruns födelsedag. Jag säger inte hur mycket hon fyllde men det var jämnt och valet av årgång på champagnen var inte en slump.

1964 var en 1900-talets bästa årgångar i Champagne och den här magnumen hade lagrats i perfekta förhållanden i Moët & Chandons egna källare. Det är en upplevelse att få dricka en sådan här champagne. Första sniffen i glasen är alltid lite nervös när man dricker en sådan här raritet, tänk om den är korkdefekt... Men icke, helt underbar och öppen doft. Rostat kaffe, smörkola på näsan och väldigt gräddig i munnen. Enorm syra och bra mousse. Champagne blir inte så mycket bättre än så här. Stort tack till våra svenska vänner som bjöd på den här!

Charles Heidsieck – en presentation

Nu har turen kommit till att presentera Charles Heidsieck, nummer tio på min lista över de främsta champagnehusen.

Flera gånger har jag provat äldre Charles Heidsieck och tänkt “wow, vilket bra vin“. Ändå köper jag sällan Charles Heidsieck, jag vet inte varför. Det är väldigt bra hus som av någon anledning är lätt att glömma bort, åtminstone för mig. Men jag kom i alla fall ihåg Charles Heidsieck när jag gjorde min topplista.

Det finns förresten tre champagnehus som har Heidsieck i namnet: Heidsieck & Co Monopole, Piper-Heidsieck och Charles Heidsieck. Alla tre gör bra årgångsviner men över hela linjen är Charles Heidsieck det klart starkaste huset i den här trion. Heidsieck förresten? Det låter inte så franskt. Nej, i likhet med många champagnehus är det ursprungligen tyska familjer som ligger bakom.

Heidsieck & Co Monopole och Piper-Heidsieck grundades båda 1785 och några generationer senare (1851) grundade Charles Heidsieck champagnehuset med samma namn. Han ville tidigt erövra Amerika och flyttade till New York och blev där känd som Champagne Charlie. Mellan 1979 och 1985 gjorde Charles Heidsieck ett årgångsvin som hette just Charmpagne Charlie men det finns inte längre.

Idag har Charles Heidsieck ett mycket starkt ingångsvin i Brut Réserve, vilket för övrigt är den enda champagne från Charles Heidsieck som finns att köpa på Systembolaget. Det här champagnen har hela 40% reservviner men så kostar den också 461 kr. Brut Réserve har ett syskon i årgångslösa rosén Rosé Réserve som jag tyvärr inte har provat.

Sedan finns det även ett syskonpar årgångsviner. Senaste årgången av vita är 2000 och senaste rosén är 1999. Vita årgångsvinet brukar alltid imponera när det fått några år i källaren men årgångsrosén har jag faktiskt inte heller provat.

Alla hittills nämnda viner är Pinotdominerade med en rostad ton men sedan gör Charles Heidsieck en prestigechampagne som är en blanc de blancs och heter Blanc de Millénaires. Det har hittills bara släppts fyra årgångar av den och den senaste är 1995:an. Själv har jag bara provat 1985:an och den var helt underbar. Och därmed får jag rätta mig själv och konstatera att det faktiskt är Charles Heidsieck som väntar längst med att släppa sin prestigechampagne, inte Henriot som jag skrev i presentationen av Henriot.

Jag ska också bekänna att nästa gång jag står i en välsorterad vinbutik, antagligen i Los Angeles eller London, kommer jag att försöka hitta just Blanc de Millénaires. Och roséerna borde jag verkligen prova snart också. Det är inte omöjligt att Charles Heidsieck klättrar några pinnhål på listan efter att jag gjort det.