Härom veckan skrev jag om att jag druckit en trött Vilmart 2002 och det satte igång en intressant diskussion i kommentarsfältet. Signaturen Magnum, en mycket erfaren champagneprovare som jag känner från forumet finewines.se, skrev att han inte är lika imponerad som många andra av 2002, att de är “tekniskt korrekta men [ger] ingen större glädje att dricka“. Det startade en underhållande minidebatt, särskilt efter att vinbloggaren Vintomas, som jag provat champagne med ett par gånger, gett lite mothugg.
Själv håller jag 2002 mycket högt. När jag publicerade en liten årgångstabell för ett par år sedan gav jag 2002 fem stjärnor av fem och jag tycker likadant idag.
Sådana här diskussioner är väldigt roliga. 1988 mot 1990 är en klassisk debatt, många håller 1988 högst men jag undrar om inte 1990-anhängarna är fler i Sverige. Priserna på vinauktionerna tyder på det. 1998 var länge en underskattad årgång och jag minns till och med folk säga att 1999 var bättre än 1998, men det är det nog ingen som säger idag. Vissa tycker att 1996 är en överskattad årgång och nu är frågan om 2002 är det.
Det är förstås fråga om tycke och smak men också om framtida utveckling och det är just den som är intressant att spekulera kring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar