torsdag 13 juni 2013

Lanson Extra Age provad

Lanson grundades 1760 och är därmed ett av de äldsta champagnehusen. Jag är själv inte särskilt förtjust i deras non-vintage (vita heter Black Label, rosén heter Rose Label). Till skillnad från nästan alla andra kommersiella och storsäljande champagner genomgår de inte malolaktisk jäsning vilket gör att de är väldigt spetsiga och tuffa som unga. Att undvika malolaktisk jäsning ger normalt lagringsdugliga viner men de flesta Black Label och Rose Label dricks säkert väldigt unga och jag är inte säker på att kvaliteten numbera finns där för långlagring heller. Nåja, Lanson är framgångsrika ändå och det är på ett sätt roligt att ett stort champagnehus går sin egen väg. Jag ska också säga att äldre årgångsviner från Lanson kan vara helt fantastiska, till exempel 1979 och 1969.

För tre år sedan firade Lanson 250-årsjubileum och tog då fram en specialutgåva av sin non-vintage som heter Lanson Extra Age Brut. Det är en blandning av tre årgångar (1999, 2002 och 2003) som fått ligga extra länge på jästen för att vara en non-vintage. Jag har skrivit om den här typen av multi-vintage-champagne förut.





Jag provade Lanson Extra Age Brut på Champagnedagen för ett par år sedan och så hittade jag den på Seouls flygplats härom veckan och bestämde mig för att prova igen. Det är en bra champagne och de extra åren har gjort den gott. Initialt lite sluten på näsan men har en mjuk Pinotdriven stil - inte helt olika Bollinger RD (i stil menar jag, inte kvalitet). Den öppnade upp sig på näsan med lite luft så det är nog ett vin som, i klassisk Lansonanda, skulle må bra av några år i källaren. Helt klart värd att prova men om valet står mellan Lanson Extra Age och Tarlant Cuvée Louis Brut, en annan multi-vintage, väljer jag Tarlant alla dagar i veckan. Den är dessutom lite billigare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar